Skrivande

Recensent

Sedan oktober 2011 är jag recensent och krönikör i Barometern-OT.

Klicka på länkarna nedan för att läsa exempel på vad jag skrivit för dem.

Pernilla Andersson - Recension november 2012

Händels Messias - Recension december 2011

Stefan Arnold - Recension november 2011

 

Poet

Jag skriver även poesi och mina dikter finns publicerade i följande antologier:

  • "181 dikter till Tranströmer", TolvNitton förlag, 2011
  • "Ordrösen från Småland", Kalejdoskop förlag, 2013
  • "Poesi 10.0", TolvNitton förlag, 2013
  • "(c)sverige #poesimotrasism", TolvNitton förlag, 2014
  • "Make love, not war", TolvNitton förlag, 2015

Jag har också ett flertal gånger fått min poesi publicerad i Nyheterna, Oskarshamns-Tidningen och Smålandstidningen.

Dessutom var jag 2011 med i radioprogrammet P3Text där jag läste upp dikten "Livslångt älskande".

Här nedan kan du läsa ett mindre urval av min poesi. Klicka på titeln i listan eller skrolla dig ned för att läsa den.

Hommage a Tomas Tranströmer

 

Att gå genom väggar gör ont, skrev han.
Men hans dikt den är läkande, helande.
Han söker en sanning och blir själv sann,
i sin skönhet är han aldrig felande. 

Han omtolkar världen så som den är,
som om han själv har klotet i händerna
och kan titta ned på de folk som bor där
i de brokiga jordiska länderna,

och se in i djupet av varje själ
där han efter ett tagande – givande,
förmår formulera så väldigt väl
hur vår värld ser ut, genom sitt skrivande. 

Sen kommer han åter i sina ord
och tycks vara oändligt förstående
när han når oss överallt på vår jord.
Genom väggarna kommer han gående.

 

Till toppen

 

Regnet

Regnet strilar sakta ned för fönstret,
blicken följer skiftningen i mönstret.
Ljuset bryts i dropparna som strilar,
färgfält bildas utav andra bilar.
Alla träd i höstens många toner
bildar fond i rika abstraktioner
och den väg jag far är galleriet
där naturen visar måleriet.

Men när regnet upphör med att falla,
då försvinner skiftningarna alla.
Ljuset bryts ej längre utav droppar,
bilarna får åter fasta kroppar.
Träden de blir åter individer
som med piskor mot varandra strider
och den väg jag far blir, utan hinnan,
åter farleden, som den var innan.

 

Eken

Eken, hur många generationer
har du sett komma och gå?
Hur många nu bortglömda miljoner
människor maktlösa, små,
som för politiska positioner
eller den gud de trott på
med sina destruktiva kanoner
status och makt velat nå?

Jämt har du stått där ollonet grodde
stoltare för varje år
medan de platser mänskor bebodde
skiftat med varje ny vår,
liksom den gud, på vilken de trodde
som glömdes utan en tår,
och politiken, vilken dem skodde
som ej gav nåt som består.

Eken, med allting du har fått skåda
ifrån den plats där du står
där du förblir till den dag din kåda
torkar och livet förgår:
Kan du oss mänskor någonting råda
så att vi någon gång får
fred, för att två helt olika båda
trots allt varandra förstår?

Till toppen